När kondomen sprack
"När kondomen sprack"
Min bild blev gjord under en amnesi
av två förfall som levt för metadon
Det har talats om den dagen
med sluddriga tungor
Hur livet plötsligt blev svart
för mina vrakliknande förmyndare
Född som en skam i deras ögon
Förliknad med en avkomma från en rutten grav
Konfunderad och en rotlös figur
Som enbart lever som en kopiator
Livet de berättade om
Var det som jag plagierade
Livet som tog slut på min mor
Och som fängslade min far
Livet som jag skapade
Som min födsel ruinerade
Tesaurus
"Tesaurus"
Mina ord
Samlas ihop
Möbleras om
Publiceras
Min skatt blir offentlig
Öppen för allmän beskådning
Varsågod till gråt och vånda
Stjäl mina tankar, stjäl min röst
Är man sadist när man delar ångesten?
Vet inte vad man ska förstå
Når man något högt?
Jag riktar sällan orden rakt
Någon sanning existerar
men bara i små portioner
Jag vill ha mer än femton minuter
Ge mig en chans att briljera
Mina ord
Publiceras
Mina ord
Avdunstar
Sedan kommer mörker
Bringar tystnad åter
Dem man berör
Skakar av sig med en axelrörelse
Man kan dras med men aldrig förstå
Blunda eller vara helt blind
Hosta fram din kritik som faller
Det enda äkta som faller är tårar
Det är mitt liv du läser
Det är mitt hjärta du begrundar
Tomt och ensligt
Där vill du inte vara kvar
För här kan man ta på orden
Mina ord
Plockas bort
Sorteras om
Avdunstar
Det är bara vi sinnessjuka som begriper varandra
"Det är bara vi sinnessjuka som begriper varandra"
Du berättade att sorgen inte ska blandas med sprit
Men vem gav dig rätten att själv vrida på korken?
Vems ångest är det du egentligen sköljer bort?
Jag har ingen aning om hur man ska ta hand om sig själv
När det kommer försök till egna initiativ
får alltid sinnet fantasier och lägger in ett högmod
(Rasar)
Du lyssnar villigt på snyftningar och självmordsplaner
Blir förstående med en varm tanke kring orden som delas ut
Förvisso till ett pris
Har man inte råd får man stanna hemma med sin kopierade svält
Då blir öron döva och blickar som grus
Din kropp blir lika suddig som den är gräslig
När pengarna tog slut stannade du vid korsningen
Den som blev din topp blev min djupa grop
Vi grävde den ju tillsammans
Du som satte min diagnos och placerade mig i ett fack
har du någon gång själv upplevt lidelse din oförstående idiot?
Du existerar inte utan bördor
"Du existerar inte utan bördor"
Rå vind sliter i huden
En flådd hand river ut stenar
från vidöppna bröst
Utan bedövning
Med precision
framkallas en bakteriehärd
där stenen en gång låg
Något mer stöd kommer inte kvitteras
Inget bevisar att du fortfarande är vid liv
Vi gråter ej av saknad
Sorgen bildas av din existens
och den plats du tagit upp
Med full närvaro
Utan bördor
framstår du som en bleknad skugga
som plötsligt mött skinande ljus
Det finns ingen lag längre
"Det finns ingen lag längre"
Det finns ingen lag längre
Mina ögon glöder av värme
Gnistrar av ljuva kärleken
Jag stjäl dig ifrån livet
Det finns ingen lag längre
Ingenting hindrar mig nå mer
Hjärtat bultar allt fortare
Jag måste säga jag älskar det här
Det finns ingen lag längre
På måfå återkom du i periferin
Startade elden inom mig
Nu kommer jag att sluka dig
Det finns ingen lag längre
Inget skolat beteende
Improviserar intensivt
Jag vill bara ha dig vid här
Det finns ingen lag längre
Känslorna är enorma
Levereras av dig
Injicerar mig med döden
Det finns ingen lag längre
Ett dukat bord synes
En öppen butelj välter
Sanden börjar rinna ur
Det finns ingen lag längre
En förbannelse ta mig fan
Lämnade i mörka gropen
Elegant med en hinna av lust
Du som visat kuken för halva landet
"Du som visat kuken för halva landet"
Du som blivit född och uppväxt med rikets skolgång
Lärt sig använda ord som moral och hittat rätt med respekt
Du som lever ett liv som alla andra människor
Som talar lysande om kvinnan och rollen som en man
Hur mår du?
Säg mig hur är det fatt?
Du som bugar artigt i dina vänners gemak
Döljer ett ruskigt mörker i ditt ensamma dunkel
Du som har din familj som din största skatt
Slutar tänka på följder och skapar oro i hemlighet
Hur mår du?
Säg mig hur är det fatt?
Du som utåt fördömer alla jävlar som förråder kroppen
Är den själv som borde ligga i bilan för att mottaga straffet
Du som vid denna tid visat kuken för halva landets minderåriga
Finner inga hinder eller stopp när det vidriga behovet är obegränsat
Hur tänker du?
Säg mig hur det är fatt?
Du avbildar värdelöshet
"Du avbildar värdelöshet"
Ett kontrollfreak till den sjuka gräns
Är det för att dölja dina tydliga brister?
Men när det inte längre går att kontrollera
är det samma stund som du faller ihop i en andnöd?
Du repriserar dina jävla problem
Om och om igen återkommer allting
Blek hud och löjliga vita ränder
Tunna händer som inget fångar
Kyliga fingrar och svaga knän
Du försöker att ge
men tyvärr är du så värdelös
Inskränkt och så värdelös
Din mor vill inte veta av dig
Hade du ens en fader?
Syskonen lever trots allt sina liv
Helt utan tankar på att du skapar ett lidande
Nacken min vilar
"Nacken min vilar"
Nacken min vilar
Mot bilan som skaver argt
Hur hamnade jag här?
Vem lade mig här?
Flaskan är öppen
Under armen ligga och värma
Hur fyllnade jag till?
Vem sa åt mig att supa?
Oj vad det värker i lederna mina som igår var smorda
Nu gör sig en rostig reumatism påmind
Igår var det dans med djävlar och vackra dryader
Men morgonens starka sken bildar bara en siluett av det som var en gudom
Benen är sneda
Knäna svaga så det stör
Hur ska jag kunna komma opp?
Vem ska hjälpa mig hem?
Tungan är svart
Munnen osar som slutet
Hur skapar man en situation?
Vem vill hindra mig igen?
Framtiden är krum
Det finns ett minne av en mätress från gårdagens bravad
Men min dress är ingenting som lockar någons ögon att vila
Det var nog bara en av de drömmar som höll min döende kropp vid liv
Inte lika verklig som när alla rosor hinner dö innan de hamnar i min bukett
Som ryggraden min just nu
Hur litade jag på ruset?
Vem gav mig dropparna?
Sagan är över
Den här gången lever ingen
Hur blev du så lycklig?
Vem gav dig guldet?
Strategisk sorti
"Strategisk sorti"
Du ger dig själv ingen rättighet
Du hindrar din tro
Förbjuder din känsla
Ett steg närmare kanten kan du komma
Du vet du om
Du har sparat några gram vett
En portion av styrka
Fem sista ord i minnet
För att bygga din sorti
"Vem ville se mina problem?"
Frågan blev aldrig ställd
I en rutten famn
"I en rutten famn"
Drakonisk ansträngning
Utmattningen viker ögonlocken
Bristen på sömn är inhuman
Även dem dystra mörker
Skiner skoningslös skada
Ab imo pecotore
Kommer jag att avlida
I en rutten famn
Nåde den som stjälper oss
"Nåde den som stjälper oss"
Tänk vad du ger
Hälsar kärleken välkommen åter
Efter kalla månader lever jag igen
Ro sprider sig till min sargade puls
Energin till att existera växer
Sorgen dämpas långsamt i min själ
En gång till ska jag satsa
Aldrig ge upp hoppet igen
Nåde den som stjälper oss
Död åt den var i mina ögon
En gång till
Rättvisa till oss
Sorgen borta
Sagan börjar
Onda makter kan hälsa sin skapare
Nu lever vi mer än vad vi någonsin gjort
Från mitt hjärtas djup (möt aldrig livet i narkos)
"Från mitt hjärtas djup (möt aldrig livet i narkos)"
Från mitt hjärtas djup
Hämtat från mitt berikande fatabur
I den mörka botten vaknar allt till liv igen
Metaforer vridits till
Ord har tappats
Lagras som en dammig årgång
Bilden lyser som vanligt med ett leende
Vår vattenyta som vi delar speglas ljusa vågor
Hemfört från lugnets finaste källa
Möt aldrig livet i narkos
När idioter larmar allvarliga meningar
Noga oroar själens sista luft i nemesis
När idioter larmar skriver satan om naturen
Omgivning lär inte se
Andra kan nog skåda men enbart en nekrolog
Svarta munnar kräks sitt naiva missnöje
Tiden äro intensiv
Det är ett givet intrång
Men med en vana vaggas hon till ro
I drömmen lever tankarna kring en värme
Fantasi som bör leva istället för en ogripbar lyrik
För det påstås att jag har kittlat hennes hjärta
Varför blev du en martyr Cecilia?
"Varför blev du en martyr Cecilia?"
Du som så änglalik öppnade broarna mellan våra vackra leenden
När du hastigt skulle visa känslorna snavade du genast och gnällde över såren som uppkom
Att alltid ha ärr över hyddan som påminner om ens förflutna är bara ditt sneda liv
När solen stiger upp slutes dina ögon för det är rytmen din
När folk i staden spatserar till sina sysslor känner du svedan kring dina armar
Ensam i ett dunkel och ensam utan någon som orkat bry sig tillräckligt
Du ville inte vara där
Troheten var skenbar
När kärleken avtog
Öppnades alla besvär
Vi bara dog
Med känslorna i förvar
Cecilia varför blev du den person som dränktes i ångesten?
Vem bär ansvaret för att din tonår blev ett gräsligt förfall?
Hur kunde vi finna varandra och nu känna oss så vilsna?
Varför fann vi varandra Cecilia?
Varför fanns vi inte där för varandra Cecilia?
Varför blev just du en martyr Cecilia?
Känslor som leder till döden
"Känslor som leder till döden"
Om jag sträcker ut mina händer
lockas du ligga i min famn?
Om min blick låst sig på dina läppar
finns frestelsen kvar att kyssas?
Om jag frågar dig om lov
kommer du tillåta en konversation?
Om jag plötsligt tystnar
upphör även ditt tal i samma stund?
Om jag berättar om sensuella tankar
kommer då din lust att öka?
Om jag fortsätter leva livet
kommer du förbli min skugga?
Om jag funderar på att ta mitt liv
tänker du då följa mig ner i graven?
Grop
"Grop"
Svarta grop
Hidösa rop
Mörka grop
Skräckslagna rop
Dödande grop
Tystnande rop
Du som gråter syra
"Du som gråter syra"
Blota din barm yngel
Se din skugga
Varnagel
Tåren som rinna
Din kind flagna
Despotism i din regi
Skarp förbittring
Andromani
Dina symboler
Späka sig
En dödsmanual
Du viger din själ
Vaggan fylldes med hat
"Vaggan fylldes med hat"
En gång kunde jag skåda solstrålar med glädje
Det droppar regn och huvudet lättas från greppet
Ett hårt tag har länge pressat mig till vansinnesdåd
Utan möjligheter att lyckas befalla mig själv
rusar kroppen mot dunkla avgrunder
Mörker och svärta kyler min varma själ
Länge vandrar man med det här beteendet
Psykiska besvär kombineras med gifter
Toxiner skapar alltid flera mentala obehag
och mynnar ut till fysiska plåganden
Ett hyperaktivt bankande i bröstet måste förlamas
Hoppet övergav mig vid födseln
Trösten uteblev när supen glimmade
Stödet existerade när jag pressades
att hålla med om andras förmenanden
Tack för att jag vaggades till ett meningslöst hat
Pixelvärld
"Pixelvärld"
Jag behöver ett extraliv men i min värld finns inga genvägar
Man kan inte skildra några lyckliga bilder som ska bli mitt slut
Finner inga lösenord och finner inga fusk för att hoppa över
Alla mina bitar i livet börjar bli otydliga och fyllda av döda pixlar
Det var inte jag som fick forcera min start
Jag fick inte heller välja att hindra en fortsättning
Jag hittar varken till höger eller till vänster
Var korsning är lika kvadratisk och kantig
Jag vill inte hitta spelets slut
Då lär min fortsättning vara försvunnen
Nu när minnet blivit fullt av hopplöshet
Finns platsen vid dig?
"Finns platsen vid dig?"
Hela omgivningen har förbjudit mitt hjärta
Kastad i en isoleringscell med vassa väggar
Mörkt som en natt och en känsla av Romero
Allting som sker känns billigt arrangerat
Får jag inte hata?
En blodig näsa rinner på grund av bristande levnad
Min gestalt tigger efter mer smärta som mättar
Fast en tanke lyser var gång jag ber om mera
Tar ni mina ideal om jag öppnar munnen?
Är mina ord farliga?
Bortom min smärta placerar du nålar i min hud
Vad vacker jag kan bli med ett leende
Vid sorg finner jag hellre min bild i en grav
Blänker inte strängarna längre av elegans?
Sjunger du en klagosång?
Jag hatar upplevelser från förr
Jag hatar allt jag hittills gjort
Jag hatar det jag skriver just nu
Jag hatar alla som försöker leva
Jag hatar alla som tror på bättring
Jag hatar alla meningslösa liv
Vill du se en explosion?
Är det fred som verkligen kommer lugna mig?
Det är alldeles för enkelt att genomskåda dekadans
Åtminstone i den cirkel som omfamnar mitt liv
Jag siktar nu på ett pinsamt försök att fly bort
Vart finns den här vilan?
En kontakt kan inte rädda min fruktan
Men nu är alternativen slut och jag behöver luft
Du kommer få kämpa om jag nu finner ny kraft
Dröjer beslutet kommer min plats att bli min grift
Hur konfronterar du?
När mitt hat inte längre förvandlas till ord
Kommer du stå i vägen när livet mitt rasar?
Vad ska du ge för ord mot min egoism?
Min vrede finner inte sin plats där jag bor
Finns platsen vid dig?
Du bara gick
"Du bara gick"
Din döda blick
Den sa nej
Den sa försvinn
Du bara gick
Förklara för mig
Jag vill vara din
Även Kristus hade haft en nål i armen
"Även Kristus hade haft en nål i armen"
När du resumerar livet efter femton år och resumerar
som det vore slut nu
Ha i tanken att du alltid varit en vinnare
Vännerna försvann från din sida
Du skrämde din mor och far
Och dina syskon fick du att tiga
Vad hette de sista som var vid din sida?
Hade de egentligen några namn?
Du pratade stolt om dem alla
Men ingen visste om dem ens existera
Med heroinet som ditt sista mål
Hann du före alla andra
Som du inte hade några dagar kvar att leva
När du var liten fanns livet i dina blåa ögon
Nu täcker ögonlocken det liv som en gång var
Med insjunkna kinder och darriga händer
vinkade du av livet med ett flin
En hunger för tiden startade dig
En hunger för friheten placerade dig
En hunger för drogen stannade dig
Du som så vacker ville tydligen fly
Det var självklart att ingen skulle hindra dig
Trots att vi var många inklusive jag som visste
att du skulle trilla när du satsade för hårt
Stod vi tysta och begrundade ditt fall
Flyr du dina osynliga kval?
"Flyr du dina osynliga kval?"
Var steg som möter den kalla marken ljuder högt trots försök att smyga
Hur du än vrider
Hur du än försöker
Hur du än springer
Hur du än kan betyga
Finns det en varelse som följer dig tills du stupar ner bland löven av rädsla
Hur det än lider
Hur det än kröker
Hur det än ringer
Kring den död som vill städsla
Brister blodcirkulationen trots ett frenetiskt dunkande i bröstet ditt
Omsvepes dig
Och bäddar
med kölden som täcke
Omkretsen duger ej
Vem är det du räddar
när du inte finner ditt räcke?
Vem kunde befalla dig till ett sinne av lätta drag och framhålla det vara fritt?
Treiskaideka?
"Treiskaideka?"
Trevande sekunder under dagen förvandlas sällan till något värdefullt för min rostiga själ
Retsamt tänjer jag på gränserna och skapar en kreativ situation som förbryllar stunden
Enerverande tid går förlorad och en stund av berusning skapar ro i andningen
Trolöst behandlar jag kroppen som den vore ett övernaturligt väsen ur dunkla mytologier
Tragisk skepnad somnar sakta in där gycklaren tar vid under dygnets sista timmar
Om jag vill överleva bör jag sluta mina ögon för den motbjudande placeringen
Nu begriper jag alla mina vilsna grepp som kopplats kring mina frusna lemmar
Segern över min mordiska dimma gav sorg när den lämnade en falsk ruin
Kräsna individer ger liv till den tid jag tappat med en inskränkt måttlighet
Rysliga tankar sprider oro som ger näring åt ett förläget behov till reträtt
Ärrad som jag är gör sig allting påmint igen och ett återfall väntas
Cirkulerar talet kring mitt vådliga beteende förvandlas jag åter till en förvanskad figur
Klarheter suddas bort och allting som en gång gav kraft försvinner med sekunderna
Begrav mig för fan
"Begrav mig för fan"
Hur många timmar hann löpa förbi
innan förståndet gav ifrån sig sina första tecken på existens?
En unken doft vaknar
Ögonen virrar
Huvudet dånar
En Don Quixote ligger övertäckt av sin stank
Vem skulle jag efterlikna under den vaga gårdagen
eftersom det ömmar i varenda nerv i min kropp?
Magsyran fräter under tungan
Saliven tillrar lätt
Gommen som en frostig öken
Begrav mig för fan
En kista och en textlös sten antastar tankarna
Varför måste jag förgifta mina organ
när livet rungar av en osmaklig rundgång då man återfår synen?
Den stängda kistan
"Den stängda kistan"
Locket stängs men ögonen är öppna
Blicken stirrar och luften börjar ta slut
Andningen upphör, sinnena bleknar
Kistan sänks men hjärtat slutar aldrig slå
Med en irrande kompassnål
"Med en irrande kompassnål"
Skapar och river
Gravar och himmel
Kring en ekivok synopsis
Jag är värnlös mitt i vinden
Men extremt intrikat när någon frivilligt försöker förstå
Skör
Akta mig
Läs min manual
och begrunda varningar
Öppnar och försluter
Avgrunder och möjligheter
Stackato må tyckas
När du ger hundra procent
befinner du dig i en viskös tvekamp
Frivol
Lämna mig
Här får ingen
kärleken tillbaka
Apatisk
Hysteri
Fruktan
Isolering
Vilsen
I en enda gigantisk mixer
Som ett övergrepp på mina perspektiv
Vad fan är det jag skapar?
Jag har lekt med en bumerang
som inte kommer tillbaka
Kastad över gapet där den kämpar
tappert för att försvinna i periferin
En gång enstavig fåne
Blind i mitt sökande
Och tragikomisk desorienterad
Som nu springer handlöst efter
Ingen ser på när jag faller
Ingen märker när jag tar mark
Krossas i miljoner bitar
som sprids likt aerosol med vinden
Överlever och försvinner
Döden och livet
Med avsmak existerar jag
Man finner alltid något lugubra
som kan erinra vilken beatnik jag är
Dyster
Bota mig
Från det obehag
den irrande nålen skapar
Pentatomidi
"Pentatomidi"
Bland fån och delinkventer sitter du och flämtar
Andedräkten som en osande gas
Grann i din spegel men sprucken bild i verkligheten
Du låta mig inte älska
Men du låter mig leka med schavotten
Du ser inte mina tårar
Fast du är exalterad och medveten om att du förstör
Låt mig få leva livet som jag bestämt
Låt mig få leva livet som jag skapat
Min smak för den enda rätta är enkel
Lika enkel som din besvikelse över att jag inte blev din
Låt mig få leva livet som jag bestämt
Låt mig få leva livet som jag skapat
Hoppet hade vi tillsammans
Du hoppade över kanten och försvann
Jag vid kanten stod kvar och inget hopp fanns kvar
Vingarna blev svarta och flaskan sjöng åter
När tårkanalerna hade börjat svida fick jag en strimma
Jag hoppade och föll i trygghetens famn
Trots att fans skapelse överlevde fallet
har skuggan gjort sitt för att dölja det horribla
Och du får sitta och stinka hur mycket du vill
Nu har jag bestämt mig för att leva det liv jag skapat
Låt mig vara
"låt mig vara"
Fråga mig inte hur jag mår
Var tyst när det kommer en tår
Fundera inte över mina sår
Jag har levt ett liv du inte förstår
Rueoc nom dicius
"Rueoc nom dicius"
Omfamna mig Styx och blanda
mig i styrkans vatten
Min närvaro brister
Jag vaknade upp vid fel strand
med torra ögon
En stiltje formas
Känner vittring från Acherons
väta och dystra stank
Min ridå
Jag draga
Svartfrusna fält skapas kring kardia
Maniska naglar
Skrapar vävnad
Svullna lemmar jobbar vid smärtans gräns
Tunga ögonblick
och tunga ögonlock
släcker blicken min
Sluta tjata om att fånga dagen
Med de taniga armarna fångar du ingenting
Om du väl får något i famnen
Lär det svida och det rinner dig ur händerna
Nej nu avbokar vi det livet mina vänner
Förstod du hur det gick?
Lämnade avskedet en chock?
Släckte jag blicken din?
En köld
Den svaga
Sänkte ner mig i jord i anonymitet
Dårar flämtar
Letar ordet
Psalmer viskas vid gropens kant
Vid Charons fötter känns beslut
och händelser tveksamma
Båten lämnar strand
Ensam var min betraktelse
av livet kring er
Åter kommer gråt
Jag lärde mig att värdera
men vid fel port
Uppkopplade pedofiler
"Uppkopplade pedofiler"
Ett uppkopplat alter ego
Vars ålder är sviktande
Arkaisk metod i språket
Hetsar vidriga kommentarer
Till aningslösa flickor
Alltid samma jakt
Med en anonym mantel
Bevakar otaliga platser
På det laglösa nätet
Där yngre håller till
En späd svarar tillbaka
Ivrigt planeras en träff
Kontakten är accepterad
Själen lämnar verkligheten
Men kroppen finns kvar
Flickan dras ner i helvetet
All självkänsla fräter bort
Alter egot mättar behovet
När gylfen äntligen försluts
Bleknar flickan bort
Likt en tistel genom underlivet
"Likt en tistel genom underlivet"
Hösten nalkas och en kall bris isar kring benen
Dygnet närmar sig sitt slut och fötterna ökar takten
Två anonyma ögon omsvept i en mörk gestalt
avancerar hastigt bakifrån, utan någon förvarning
ligger kroppen blottad för en okänd individ
Panikens gift sprider sig omedelbart ut i ådrorna
Två smutsiga händer river skyndsamt itu alla täckande textiler
Fruktan lamslår röstens funktion och ropen upphör
En forcering av kränkande grepp blir tillslut en explosion
av väldiga blodstänk från det spruckna könsorganet
Pesten penetrerar våldsamt det torra skötet
Likt en tistel dras lemmen genom underlivets sköra höljen
Varma strimmor av blod rinner längs de nakna låren
där musklerna allt mer domnar bort av de styva stötarna
Som hamnat i en otänkbart vedervärdig tidlöshet
Ena handen strangulerar bryskt resurserna av luft
En anoxi sprider sig och ögonen förmår inte längre att se
Sinnena vitnar kvickt av den restlösa syrebristen
Smärtorna tilltar för varje stön från den stinkande skuggan
Krafterna räcker inte längre till för att kriga vidare
Sädesuttömningen sluter de sista luftvägarna i halsen
Handen släpper omedelbart sitt grepp i samma ögonblick
som munnen fylls av sädesvätska, vomering och gråt
Musklerna känns förlamade och stämbanden är stumma
Med bara händerna slets själen ur en jungfrus kropp
Cupidos rosenblad (ängelns hyende)
"Cupidos rosenblad (ängelns hyende)"
Une lame d'une rose
remplira mon oreiller
Aktsamt ska vi andas
Lungor får fyllas till hälften
Av lust, av sand, av substans
Skänk mig kroppen
Skänk mig tiden
Skänk mig beroende
En nimbus av känslor sveper över två funna staturer
Dåren som jag skapat greppar nu amorins främsta verk
Doft så ljuv,
ljus och luftig
Med ro som budskap
Från den ädlaste smaken av fragaria
Kryddan från Eros lämnad utanför?
Må ögat vila en ensam sekund
Mina sinnen lär öppnas i sinom tid
Quand le soleil se fane
loin vous êtes la lumière
Förmultnad kopia
"Förmultnad kopia"
Jag står barfota på det kalla toalettgolvet och granskar min spegelbild
Den figuren har jag sett många gånger och har tröttnat för länge sedan
Men på något sätt tycks den avbilden i spegeln klarat sig bättre genom livet
Den har tagit över titeln som originalet medan jag själv börjar se rätt blek ut
Förnims nästan som en förmultnad kopia som blivit allt mer utsiktslös
Jag böjer mig ner i handfatet och några sekunder av intighet tvättas bort
Min bristande förmåga att klara av problem och ta emot misslyckanden
skiljer sig från min spegelbilds liv där det knappast existerar brydsamheter
Det som förekommer i mitt liv är en överdriven avundsjuka mot min kopia
Jalusin vittrar sönder min moral och sänker mitt självförtroende till botten
Jag blir bara enklare och mer smaklös för varje gång jag möter min fagra dubblett
Som jag allra helst skulle skära ut ögonen på och bevisa att jag är den vackra
Jag drar knytnäven genom spegeln som skär upp de sista ograverade hudpartierna
Sköna tillfredställelse att slippa se den där jävla divan med den enerverande blicken
som förstör min självsäkerhet och ger mig en otäck känsla av otillräcklighet
Gråten trycker mot tinningen och tillslut går det inte att hålla emot känslorna
Handlöst ramlar jag ihop på det kalla kaklet och timmarna flyter snabbt förbi
Tänk om jag blev medveten om att spegelbilden är samma person som mig..
Kronisk skrivkramp
"Kronisk skrivkramp"
Blocket har varit svalt under vår period
Med tillåtelse dödade du min kreativitet
En känsla av glädje blandar sig in i vardagen
Inga tårar förvandlas till ord nå mer
Bröstets tunga stenar har blivit till grus
Lättnad sprider sig bredvid din varma sida
Ett behag som får pennan falla ur greppet
En punkt raderar bort all grundlös dunkelhet
Kärleken växer fritt och odlas utav blickarna
Men ett öga kan så lätt tolka en rörelse fel
Som följd blir dagen täckt med en mörk nyans
Hjärtan bryts ner så lätt när dem väl börjat vittra
Vart försvann den lugna trösten vi gav varandra?
Vilka vidunder har vi förvandlas till egentligen?
Vem styr denna idiotiska dragkamp mellan oss?
Ensam och trött förvisar jag livet igen
Men blockets blad är fortfarande lika kyliga
Trots den mörka känslan greppar jag ej pennan
Min kreativitet kommer aldrig mera åter
Försvunnen tillsammans med min enda meningsfullhet
