Förvrängd paradigm
Förvrängd paradigm
Din blick följa det korrekta samspel
dock ej koppla till goda tanke
Avgrund i ditt sinne kan vi skåda
utan insikt om vilken nidbild du skänker
Vidrör du hud
skall ditt sista andetag förbrukas
Tag avstånd nu
utan begrundan om hotfulla följder
De ord din mun smädar
skall vi alla absorbera
Giva oss oförsonlig energi
för att skapa ditt dystra förfall
Din runa vi hädar
Din runa vi hädar
Glömd i blek skugga
Tillbaka i vigd jord
bland krans och lilja
Förakta mina ord
Förakta min vilja
att din runa hugga
Sanningen den ömma
Minnen att förtränga
Arvet vi tömma
Kistan vi stänga
Ack din historia glömma
I min sfär (falsk som få)
I min sfär (falsk som få)
Ängslan mig klär
när jag dränkts i begär
Svärtan den tär
så att hjärtan slits isär
jag lovar och svär
att vi inte åt helvetet bär
Smärtan i mig skär
det ska aldrig bli så här
Jag som höll dig kär
men bara till besvär
Höst du ljuva höst (det är den väg jag vill gå)
"Höst du ljuva höst (det är den väg jag vill gå)"
Livets mål i en diffus avgrund
hörs suckande andetag svepa förbi
Tömd på energi, förbrukad på all kraft
med markant ökat krav på känslor
Du vet vem jag tillber
Tänk vilken fantasi som ligger över mig
Du finns i min periferi
där du sitter snällt med en väntan
men vad är det att vänta på
En sista droppe
"En sista droppe"
Med Bacchus kan ni sväva
På korken du lukta
Alla hämningar häva
En sista droppe sukta
Mer i glaset kräva
Arma kropp du tukta
Dödlig sorg ni kväva
Mot botten flukta
Gemensam grav ni gräva
Livet går ej att frukta
Vart tog flaskan vägen?
"Vart tog flaskan vägen?"
Vart tog flaskan vägen?
Torka, en öken
Fattigt liv
Disträ tanke och svartvit vy
En sadistisk törst
Vart tog flaskan vägen?
Jag överlevde den första dagen
Kanske en hel vecka gick
Timmarna förlöses en efter en
De sa att det var ett hinder
En tröskel att komma över
Men varför står jag då kvar på botten?
Vart tog flaskan vägen?
På Charons Vågor - Till minne av Anne-Charlotte
"På Charons vågor - till minne av Anne-Charlotte"
När du väl funnit hälsan
Ett minne av styrka,
ett välmående leende
Nu som bäst du andas
tas luften ur din kropp
Och skiljes från dina nära hjärtan
Det är frid nu men vem valde den?
Ofrivillig sömn som ej går att störa
I din bädd du nu finner din sista vila
välver en frost med sorgens köld nu över
Där du nu vandrar finns tröst från två små hjärtan
De har länge saknat värmen från sin moders trygga famn
Säkert är att vi som blev kvar även den vägen tar
Men den strövan får vänta, tid finns kvar att förbruka
Låt det finnas tålamod, låt det skapas ro
för vi kommer en dag, en dag kan vi kramas igen
Uppror i ditt hjärnkontor
"Uppror i ditt hjärnkontor"
Uppror i ditt hjärnkontor
Sinnessjuk och raseri
Evigt hat
Vaginalt
Blodigt sköte
På ett serverat fat
Analt
Vidrigt möte
Skakande fatalt
Sexmissbruk och pedofili
Uppror i ditt hjärnkontor
Etsade tankar
Varför ska jag vara vaken
jag vill inte längre kliva upp
Men om jag ligger kvar
tar tankarna livet av mig
Jag är inte kär i dig längre
jag har bara svårt att bryta gamla vanor
Etsade tankar försvinner inte
illa brännmärkt går jag vilse
Vi skulle båda gå vidare
men jag hittar inte den rätta vägen
En aggressiv skugga
"En aggressiv skugga"
Är det höstens väg jag vandrar så finns där ett förbud
Ett förtal hörs om evig älskog
trots att inte ens några famnar vågat närma varandra
Om jag flanerar längs andra asfaltslängor
kan misstanken även väckas där
Må fan ta dig som mig bevakar
Var steg jag försöker ta säger du åt mig att backa
Om det är ett sköte av rännsten eller från adel
så har jag tydligen smakat dess frukter
Jag står vid vägspärren och kan bara betrakta hur allting
rinner mig ur händerna
Det som jag egentligen vill
Det som jag egentligen känner
Det som jag egentligen saknar
Där sätter du stopp
Vid vägen till höst (del 3)
"Vid vägen till höst (del 3)"
Du vet att i drömmen existerar du allt oftare
där mina armar omfamnar din sköra kropp
och du har tillåtelse för att finna de rätta orden
Nu är jag tyvärr vaken
Mitt huvud hänger tungt mellan mina axlar
Tyngd av verklighetens syndiga tankar
och utav min långa vistelse i min bur
Ack om jag kunde stoppa sanden för några minuter
Jag bara flyr för att få kunna känna mig fri
Men det blir jag ej förrän du finner mod och öppnar din grind
och låter mig få älska dig utan att någon annan glor tillbaka
Ett infekterat underliv bjudet
"Ett infekterat underliv bjudet"
Yta polerad av hyenor
Fasaden så äckligt lismande
Den infami som i mig välver
vomeras över ditt perversa landskap
Mina ögon ljuger ej
De ser dina vidriga inviter
Stäng av medan de andra inte vet
vad för ett as du egentligen är
Amour à la route d'automne
Dina ögon, en värme
Ljuv tanke, leka vilt
Din famn, min fantasi
Din hud, min hand
Vi rysa, vi älska
Avliva mina drömmar
Låt dem sönderfalla till värdelöst avfall
Jag jagar efter en omöjlig lycka
Mina känslor kommer att bli min död
Ack vad jag orsakar problem för oss båda
Vid vägen till höst (del 2)
Du som vid vägen till höst lever
Lystra till mitt desperata försökt till kontakt
Se mitt berg där jag i vanliga fall finner min tillvaro
där på mina arma knän beder dig nu att bestiga
Min åtrå följer en parallell linje med min idioti
Den förbjudna frukt du äger skall jag ej smaka
Men ett ensamt hej kan stilla min elaka hunger
och låta våra liv få vandra skilda vägar åter
I mitt huvud sker fortfarande allt det förbjudna
Varför hamnar jag i ett sådant helvetes kval?
Vad vill egentligen mitt hjärta säga mig?
Ett knyte
Ett knyte
som till världen anländer
Lugn sköljer över den nyblivna familjen
En harmlös ängel finner ro och somnar in
I famnen du vila, en stilla tår faller från min kind
Ett joller
som oskyldigt lämnar små läppar
Ögon blå ber efter ett beskydd
Din hud möter dem första kalla vindarna
och den solkig luft som dina lungor nu testar
En hand
som mödosamt håller kvar sitt grepp
Jag tänker inte släppa taget
Aldrig skall du behöva vandra ensam
uti den värld som kan bli din död
En krubba
som vyssjas varsamt uti mörkret
varje rörelse bevakas, aktas för att ej skada
Där fylkas nu en blodtörstig skara kring
och väntas få sin chans till ett mäktigt fördärv
Ett knyte
som är ovetandes om det snurr kring
Naken i sin renaste natur
Små oskuldsfulla rörelser under fällen synes
Verkligheten är ännu inte här, nej den är inte här
