"Treiskaideka?"

---

Trevande sekunder under dagen förvandlas sällan till något värdefullt för min rostiga själ
Retsamt tänjer jag på gränserna och skapar en kreativ situation som förbryllar stunden
Enerverande tid går förlorad och en stund av berusning skapar ro i andningen
Trolöst behandlar jag kroppen som den vore ett övernaturligt väsen ur dunkla mytologier
Tragisk skepnad somnar sakta in där gycklaren tar vid under dygnets sista timmar
Om jag vill överleva bör jag sluta mina ögon för den motbjudande placeringen
Nu begriper jag alla mina vilsna grepp som kopplats kring mina frusna lemmar

Segern över min mordiska dimma gav sorg när den lämnade en falsk ruin
Kräsna individer ger liv till den tid jag tappat med en inskränkt måttlighet
Rysliga tankar sprider oro som ger näring åt ett förläget behov till reträtt
Ärrad som jag är gör sig allting påmint igen och ett återfall väntas
Cirkulerar talet kring mitt vådliga beteende förvandlas jag åter till en förvanskad figur
Klarheter suddas bort och allting som en gång gav kraft försvinner med sekunderna