"Ack för vår skrala tyngdkraft"

---

Vi var torr luft

Ensliga fån

Vi stegade snett

Vi är torr luft

Ensliga fån

Vi stegar så snett

Svart afton där tyngdlösa fötter vandra

nästan ett halvt land ifrån famnen

Jag vältrar mig i min sanitära olägenhet

medan någon annan dina rosor bevattna

I min prakt jag lär sitta i flera timmar

innan uret min verklighet väcka

Jag är ej kapabel att leva mitt liv

i min värld där trösklar så bittert bliva höga

Vi var torr luft

Ensliga fån

Vi stegade snett

Vi är torr luft

Ensliga fån

Vi stegar så snett

Din granna blick av akvamarinhölje

med en blodsprängd vrakdel bör ej blandas

Ditt kungarike jag ej vill beträda

med min lort din omgivning bara förfära

Ett långsamt ögonkast jag skänka

din nutida front som minerad bliva

Men det är så när värt att livet offra

för det hem där jag ej har tillstånd att leva

Vi var torr luft

Ensliga fån

Vi stegade snett

Vi är torr luft

Ensliga fån

Vi stegar så snett

"Min valkyria"

---

En bärsärk med mjödets sötma som svaga punkt

fumlar runt i kalla skogar efter nya strider

Sicksackar mellan dessa torvmarker

trots att kompassen slutat snurra för en evighet sedan

Men nu hörs ett lugn mellan andetagen

Han har funnit sin ro i en valkyrias famn

En vacker siluett

Med hy som gyllene velour

Och de himmelsblåa ögonen

De skiner unikt

Av en stridserfarenhet

De driver våra fiender på reträtt

Ack vad jag inte förmår förklara

Kan ej beskriva den ljuvlighet jag ser

Här har nåden hittat rätt

och potentialen finner inga begränsningar

Hon bäddar rojalistiskt paulunen

med värme för den ärrade kroppen

Lustarna skapar inte bedrövelse numera

För ögonblicket omdanas sorgen till passioner

Trots att du försvarar

Så pass att blodet rinner

Finns det något annat

Det som stadgar tryggheten

När striden tystnat

Sjunker du ihop amoröst

Den guldbeprydda brynja lättas

Nu hörs dina hjärtslag

Huvudet mot axeln vilar

och din hand stryker längs nacken

Små, hugsvala ord får ögonlocken tunga

och snart nog infinner sig sömnen

Han har fått sin åstundade vapenvila

nu vilar krigaren för första gången i sitt liv

"Graverade ord hörs i paradiset"

---

Det har gått över trehundrasextiofem dagar

Många av de dagarna har gått till att skänka hat

Några timmar har vi inte ens existerat för varandra

Men vågen välter när vi väger de dagar som skapat liv

Vi är jordnära människor

Blott något som låter lite högre än avgrunden

Försökte klättra

Försökte finna toppen för oss

Men med klena grepp faller vi enkelt tillbaka

Man bör hålla oss kvar

Vi har vår bekväma hemmaplan

Här ska vi bygga vår grund till paradiset

Leva tillsammans för framtiden och begrava vreden

Vi ska följa det som det vore vårt valspråk

Gravera våra ord och aldrig glömma att de sades

"Monolog vid pissoaren"

---

Stå mitt i stanken där sulorna dränks av främmande vätskor

som dina tygskor vänligt släpper in

Mäler skränigt med ett hastigt rörelseschema bland dina nyvunna affiniteter

I ditt tycke lystrar som du vore kommen från ovan med stenplattor under armen

Men dessa ansikten har i morgon suddats ut till uttryckslösa dödsmasker

Tragiskt nog är du lika meningslös i samma stund om renlevnaden återkommer

Vem förvandlas du till egentligen?

När benen lutar

Sneda och vridna

Svajandes som en pendel

Då ska världen räddas ifrån allt ont

Åter i din tunna verklighet

Ingen revolutionerande historia skrevs igår

Bara nya luckor som måste fyllas igen

Ta några tabletter till och somna om

Låt våndan vagga dig i din fosterställning