Betydelselös statist i mitt liv
"Betydelselös statist i mitt liv"
Tindrade ögon svajar i takt med golvet
Prydliga kläder börjar långsamt att glida isär
Jag har inte hört din röst under hela kvällen
Men vad har det för ett värde egentligen?
Med alkohol i din kropp förblir du
ändå en betydelselös statist i mitt liv
Men min syn har blivit sämre
Ouppmärksam vem du egentligen är
Sinnena försöker leta sig tillbaka
Skallen fylls av misslyckade lustar
Mörker faller över ett berusat par
Ett kapitel fylls med nattsvart smörja
Vidriga och patetiska försök till erotik
Platsen kan bara tolkas som gravt diffus
Under täcket ligger bevisen från igår
Men vem kan anklaga den andra?
Paniken får mina ögon att vakna till
Medan värken får mig att ligga kvar
Jag vet inte längre vem du är
För en tid sedan var du den jag älskade
Vi har fortfarande allt tillsammans
Men ingenting alls gemensamt
Det som alla ser utav oss är enbart rester
Trasiga pelare som trolöst försöker hålla ihop
Kan ingen komma och stoppa oss från förintelse?
Hindra oss att leva vidare så här
När jag är nykter kan du dra åt helvete
Då finns det ingen som tar mig över broarna
Ingen tröst som biter på mitt trasiga psyke
Enbart en som sänker mig djupt och våldsamt
Min spegelbild är enbart miljontals spillror
som faller tungt över jordens yta
De går fria, vi tiger
"De går fria, vi tiger"
Övergreppen markeras i media
Övergreppen får oss alla att reagera
Övergreppen får oss att ta avstånd
Men vad sker efter det här?
Det blir tyst
Tyst...
I en evighet blir det tyst.
Vem var hon som blev drabbad?
Vem var han som spred skräck?
Hon får ingen hjälp
Han får inget straff
Hon får inget liv
Han får leva vidare
Hon tar sitt liv
Han tar flera liv
Övergreppen markas i media
Övergreppen får oss alla att reagera
Övergreppen får oss alla att ta avstånd
Men efter det blir det tyst
Tyst..
I en evighet blir det tyst
Soliloquium i moll
"Soliloquium i moll"
Det smakar bara jävligt beskt uti burken
Några slattar i dammiga flaskor finnes förvisso kvar
Men ska jag dricka det möglet kan jag lika gärna börja blunda nu
Jag måste få upp dörren men orkar inte gå
Benen mina saknar muskler
som vittrat bort i väntan på sysslor
Det är luften som får mig att tänka
Onda cirkel som ringar in mig i min katastrof
Tänker tankar som får luften att osa surt
Jag vill svära
Alla bara backar när jag pratar
Varför vill ni inte hjälpa mig ur krisen?
Det är alltid fel personer som räcker ut armarna
Ni som inte förstår behöver inte stå där och försöka
Lämna mig kvar för min omvärld har blivit frätande
Jag vill inte riskera din död
Stig åt sidan eller blotta din känsla punkt
Du står kvar och låter mig pressa allt vad jag klarar av
Jag sänker en sup till i min tystnande strupe
Hur det smakar kan jag inte beskriva
Det är bara min skräck som kan bli sminkad med tomma skrifter
Dödshjälp åt vår Moder Jord
"Dödshjälp åt vår Moder Jord"
Vi tillhör generationen
som inte längre predikar
när vi förgiftade platsen vi alla ville till
Vi tillhör generationen
som gjorde Satan till en arbetssökande
och Gud till en hemlös bohem
Vi tillhör generationen
som var tvungen att fälla Yggdrasil
för att få någonting att torka oss med
Vi tillhör generationen
som slutade förstå att vi äger ett överflöd
som borde skänkas till bättre behövande
Vi tillhör generationen
som äter oss sjuka på genmanipulerad frukt
och köttrester från klonade skadedjur
Vi tillhör generationen
som inte finner någon ork att ta tag i sitt
eller någon annans fördärvade liv
Vi tillhör generationen
som kopierade i sådana kopiösa mängder
att originalen tillslut försvann
Vi tillhör generationen
som självmant väljer att svälta ikapp
med dem hungrande i Afrika
Vi tillhör generationen
som delar ut droger nästan gratis
för att ingen ska förstå vad som egentligen sker
Vi tillhör generationen
som ständigt pratar om förändringar
men inte tillräckligt högt så att någon kan höra oss
Vi tillhör generationen
som aldrig slutar tro att alla kan nå toppen
fast vi i själva verket bara sjunker
Vi tillhör generationen
som fortfarande nekar aktiv dödshjälp
åt vår sjuka Moder Jord
Jag är så tom att jag knappt existerar
"Jag är så tom att jag knappt existerar"
När sömnen inte finner sin rutin måste jag dämpa min ångest
Bara tomma flaskor som vittnar om att jag mått så här i en längre tid
När paniken börjar stinka i lägenheten måste jag fly på något sätt
Jag fann mörker där jag smälte in
Bara några meter från ett järnvägsspår
Räknar ut att det är fler steg hem än vad det är till döden
Vem skulle finna mig här?
Vem vill egentligen hindra mig?
Jag stelnar och tankarna isar
Min andra hälft försöker trots allt övertala mig att leva med det jag har
Men hans ord är allt mer vaga och fyllda av missvisande lögner
Det är egentligen jag som övertalat honom att följa samma väg som mig
Det är för många tankar i huvudet
För många som talar på samma gång
Jag vet hur man tystar men än känns inte beslutet verkligt
Det som skrämmer mig är att jag inte har något fördummande rus i kroppen
Självmant hamnar jag på en plats som närmar mig den totala tystnaden
Om det inte är procent som drar mig hit vad är det då i mitt huvud som manar mig?
Det går minuter som jag aldrig får åter
Jag märker att det försvinner en hel timme från mitt liv
Och allting blev bara sämre av att besöka den här platsen
Jag vill bara bryta ihop
När jag inte kan gråta vill jag bara ha ont
Jag är så jävla tom att jag nätt och jämnt existerar
Stympad
"Stympad"
Skådar skärvor av glas
Skådar blottad famn
Skådar snittet tälja
Tvingas att pryglas
Tvingas till ruelse
Tvingas att leva
Ynkliga andetag
Ynkliga vokabler
Ynkliga hjärtslag
Mindre utav stöd
Mindre med kraft
Mindre utav liv
Patetisk individ
Patetisk existens
Patetisk poesi
Aldrig skapa vägar
Aldrig bliva levande
Aldrig mera lyssna
Döden lockar mig
Döden bjuder mig
Döden älskar mig
Dermatophagoides
"Dermatophagoides"
Parasiter
Giftiga
Otyg
Ni bär mig
Bort
Från
Smärtorna
Vaggar
Mig
Till sömnen
Sängen
Vajar
Varsamt
Mitt lugn
Benen
Bär
En
Apatisk livsstil
Ensam
Agas
Streck
Tillfogas
Tappad räkning
Ekivoka
Ord
Lämnar ångesten
Pennan
Förblöder
Udden brister
Viner
Vindar
Fruktas
Abnorma recidiv
Med en irrande kompassnål
"Med en irrande kompassnål"
Skapar och river
Gravar och himmel
Kring en ekivok synopsis
Jag är värnlös mitt i vinden
Men extremt intrikat när någon frivilligt försöker förstå
Skör
Akta mig
Läs min manual
och begrunda varningar
Öppnar och försluter
Avgrunder och möjligheter
Stackato må tyckas
När du ger hundra procent
befinner du dig i en viskös tvekamp
Frivol
Lämna mig
Här får ingen
kärleken tillbaka
Apatisk
Hysteri
Fruktan
Isolering
Vilsen
I en enda gigantisk mixer
Som ett övergrepp på mina perspektiv
Vad fan är det jag skapar?
Jag har lekt med en bumerang
som inte kommer tillbaka
Kastad över gapet där den kämpar
tappert för att försvinna i periferin
En gång enstavig fåne
Blind i mitt sökande
Och tragikomisk desorienterad
Som nu springer handlöst efter
Ingen ser på när jag faller
Ingen märker när jag tar mark
Krossas i miljoner bitar
som sprids likt aerosol med vinden
Överlever och försvinner
Döden och livet
Med avsmak existerar jag
Man finner alltid något lugubra
som kan erinra vilken beatnik jag är
Dyster
Bota mig
Från det obehag
den irrande nålen skapar
Salvia divinorum
"Salvia divinorum"
Jag berättar hur jag mår och det börjar tillhöra rutinen
tillsammans med besöken hos den vita rocken med ett magiskt
block där han skriver ut vad mitt sinne behöver
Driv inte med dig själv
Överdriv inte livet
Du existerar som alla andra
Den gröna plastkassen rågas med burkar utav toxiner
men jag har hört att de kallas hjälpsamma medel
som lär mig att hantera vardagen utan att springa vilse
Många har tvingat mig
Andra bygger ett fängelse
Många försöker hindra mig
Andra ser inte mitt claustrum
När jag väl börjat falla tar jag aldrig mark
om jag ändå fann en botten skulle det bli min grund
fången men ändå trygg i en dunkel brunn
Driv med dig själv
Överdriv ditt liv
Du existerar inte som alla andra
Nornorna spinner mina trådar frenetiskt
men hastigheten fördelar brister och ödet känns skört
när det spänner kring mina handleder
Vila vill jag i grafven
"Vila vill jag i grafven"
Hur jag än vänder
Vart än jag sänder
Min stirrande blick
Skapas en dån
Bland alla exceptionella fån
Som trots säger drick
Vid all harm
Skadas min arm
Till ett vidrigt skick
Hör knivar skruva
Känn den jästa druva
Märk hur det sedan gick
Droppar på min aska
Ur min bedårande flaska
Den krankt underbara kick
Noga ska jag överväga
De sista orden som munnen äga
De forna ting som nu börja glöda
Dina ögon startar nu blöda
Ni säger åt mig att ligga still
Sänka mig i min unkna doft
Så öppnas liggsåren en centimeter till
Och jag förväntas bliva ett obetydligt stoft
Men jag vill hellre svänga
Medan hon kring halsen klänga
Inte slutar mig lusta
Hon ska skrika ut sin död och pusta
Ni behöver ej traggla att vi ska ligga still
Jag lever med min dryckesfantasi
Jag lever med vad fan jag egentligen vill
Och jag förväntar mig att ingen skall lägga sig i
