"Soliloquium i moll"

---

Det smakar bara jävligt beskt uti burken
Några slattar i dammiga flaskor finnes förvisso kvar
Men ska jag dricka det möglet kan jag lika gärna börja blunda nu

Jag måste få upp dörren men orkar inte gå
Benen mina saknar muskler
som vittrat bort i väntan på sysslor

Det är luften som får mig att tänka
Onda cirkel som ringar in mig i min katastrof
Tänker tankar som får luften att osa surt

Jag vill svära
Alla bara backar när jag pratar
Varför vill ni inte hjälpa mig ur krisen?

Det är alltid fel personer som räcker ut armarna
Ni som inte förstår behöver inte stå där och försöka
Lämna mig kvar för min omvärld har blivit frätande

Jag vill inte riskera din död
Stig åt sidan eller blotta din känsla punkt
Du står kvar och låter mig pressa allt vad jag klarar av

Jag sänker en sup till i min tystnande strupe
Hur det smakar kan jag inte beskriva
Det är bara min skräck som kan bli sminkad med tomma skrifter