"Varför blev du en martyr Cecilia?"

---

Du som så änglalik öppnade broarna mellan våra vackra leenden
När du hastigt skulle visa känslorna snavade du genast och gnällde över såren som uppkom
Att alltid ha ärr över hyddan som påminner om ens förflutna är bara ditt sneda liv

När solen stiger upp slutes dina ögon för det är rytmen din
När folk i staden spatserar till sina sysslor känner du svedan kring dina armar
Ensam i ett dunkel och ensam utan någon som orkat bry sig tillräckligt

Du ville inte vara där
Troheten var skenbar
När kärleken avtog
Öppnades alla besvär
Vi bara dog
Med känslorna i förvar

Cecilia varför blev du den person som dränktes i ångesten?
Vem bär ansvaret för att din tonår blev ett gräsligt förfall?
Hur kunde vi finna varandra och nu känna oss så vilsna?


Varför fann vi varandra Cecilia?
Varför fanns vi inte där för varandra Cecilia?
Varför blev just du en martyr Cecilia?