"Finns platsen vid dig?"

---

Hela omgivningen har förbjudit mitt hjärta
Kastad i en isoleringscell med vassa väggar
Mörkt som en natt och en känsla av Romero
Allting som sker känns billigt arrangerat

Får jag inte hata?

En blodig näsa rinner på grund av bristande levnad
Min gestalt tigger efter mer smärta som mättar
Fast en tanke lyser var gång jag ber om mera
Tar ni mina ideal om jag öppnar munnen?

Är mina ord farliga?

Bortom min smärta placerar du nålar i min hud
Vad vacker jag kan bli med ett leende
Vid sorg finner jag hellre min bild i en grav
Blänker inte strängarna längre av elegans?

Sjunger du en klagosång?

Jag hatar upplevelser från förr
Jag hatar allt jag hittills gjort
Jag hatar det jag skriver just nu

Jag hatar alla som försöker leva
Jag hatar alla som tror på bättring
Jag hatar alla meningslösa liv

Vill du se en explosion?

Är det fred som verkligen kommer lugna mig?
Det är alldeles för enkelt att genomskåda dekadans
Åtminstone i den cirkel som omfamnar mitt liv
Jag siktar nu på ett pinsamt försök att fly bort

Vart finns den här vilan?

En kontakt kan inte rädda min fruktan
Men nu är alternativen slut och jag behöver luft
Du kommer få kämpa om jag nu finner ny kraft
Dröjer beslutet kommer min plats att bli min grift

Hur konfronterar du?

När mitt hat inte längre förvandlas till ord
Kommer du stå i vägen när livet mitt rasar?
Vad ska du ge för ord mot min egoism?
Min vrede finner inte sin plats där jag bor

Finns platsen vid dig?