"Vid vägen till höst (del 2)"

---

Du som vid vägen till höst lever
Lystra till mitt desperata försökt till kontakt
Se mitt berg där jag i vanliga fall finner min tillvaro
där på mina arma knän beder dig nu att bestiga

Min åtrå följer en parallell linje med min idioti
Den förbjudna frukt du äger skall jag ej smaka
Men ett ensamt hej kan stilla min elaka hunger
och låta våra liv få vandra skilda vägar åter

I mitt huvud sker fortfarande allt det förbjudna
Varför hamnar jag i ett sådant helvetes kval?
Vad vill egentligen mitt hjärta säga mig?