"Fragaria"

---

En hugsvalande kyla kryper längs min darrande ryggrad
Öppningen i mitt bröst bjuder åskådarna på vreda känslostormar
som en efter en lämnar ens bottenlösa inre

När tomheten är total upptäcker jag en plats som fortfarande
ägs av ett nyfiket vittne
Du lämnar aldrig din position,
bevisar din balans
Men dina krav är vaga och förvirrande för min värld

Ett hat har växt till sig och har fastnat permanent som ett hölje
Draget över mitt huvud för att skapa en emotiv syrebrist
men din entusiasm befäster dig som en odödlig pjäs i spelet

Det är du som vaggar
Det är du som fortsätter mala
Det är du som sörjer
Det är du som fortsätter andas
Det är du som välkomnar
Det är du som fortsätter leta
Det är du som lider
Det är du som fortsätter insinuerar
Det är du som finner
Det är du som fortsätter navigera

Du matade mitt sinne men helt mätt blev jag ej
Vart ska vi styra våra döva aningar?
Jag vet flera fördärv som vi kan liknas oss med
Duger bevisen att låta allting falla ihop en gång till?