"När psykologen flåsar en i nacken"

---

Ett öra samlar positiva fragment

till ett pussel med miljontals bitar

För var gång blir fallet djupare

och mötet med grunden får flera delar att falna

Du bör,

du ska,

du vill,

du har,

du kan

Men hur kan man vara så ovanligt dum

att man inte förstår hur man gör?

Varför passar dem inte in i livet?

Alla andra lever ett påtagligt gott liv

när en själv är hjälplöst förankrad i botten

Hur fan kommer man opp?

Det finns bara en som hör

och levererar vänliga fraser i retur

Som fått livet att öppnas upp till beskådning

för två ögon som tror sig förstå

Men obehag kryper

En andedräkt i nacken

Ett angripande monster!

Det sista som var bevarat är nu så smutsigt

att det aldrig kommer bli ädelt igen

Det som var ett hopp om levnad

blev en enkel resa till förruttnelse

Fy vad jag är ensam...