"På Charons vågor - till minne av Anne-Charlotte"

När du väl funnit hälsan
Ett minne av styrka,
ett välmående leende
Nu som bäst du andas
tas luften ur din kropp
Och skiljes från dina nära hjärtan

Det är frid nu men vem valde den?
Ofrivillig sömn som ej går att störa
I din bädd du nu finner din sista vila
välver en frost med sorgens köld nu över

Där du nu vandrar finns tröst från två små hjärtan
De har länge saknat värmen från sin moders trygga famn
Säkert är att vi som blev kvar även den vägen tar
Men den strövan får vänta, tid finns kvar att förbruka
Låt det finnas tålamod, låt det skapas ro
för vi kommer en dag, en dag kan vi kramas igen